En hora i livets kaos

Blunda för sanningen, lev för dagen
roa dig kungligt med herrarna i hagen
tills du blir varse att slampig du är
och att du en bulle i ugnen bär.

Varför är det så svårt att städa men så lätt att fastna framför datorn? Varför kan det inte vara tvärtom? Jag antar att det beror på vilken typ av människa man är. Jag är en destruktiv människa med en smutsig lägenhet. Jag heter Kaos i efternamn. Min mamma är en ängel och min pappa är en demon. Jag är en korsning mellan svart och vitt, ljus och mörker, tystnad och dån, liv och död. Och då kan det fan inte bli nåt annat än kaos.

Jag och Isi har börjat astralprojicera tillsammans. Ingen av oss har lyckats än, men vi är ganska nära. Jag har haft fyra sömnparalyser, varav två de senaste två veckorna, dock ironiskt nog ingen när jag har försökt astralprojicera. Sömnparalyser kan vara obehagliga eftersom man inte kan röra sig och ofta hallucinerar. En gång trodde jag att jag hade någon (det lät som ett barn) som stod vid sänggaveln och kollade på mig, och härom natten vaknade jag av att det var ett jävla ståhej i sängen. När jag öppnade ögonen såg jag en svart skugga som hoppade upp och ner på mig, men lyckligtvis kunde jag röra mig direkt och häva paralysen.

Min första sömnparalys hade jag för ungefär fyra år sedan, och de tre sista har jag haft det senaste halvåret. Jag undrar varför de har kommit just nu, för fram tills nyligen visste jag inte ens vad sömnparalys var. De kanske kommer av sig själva när man aktivt försöker astralprojicera. Hur som helst, både jag och Isi är fast beslutna om att lyckas, och det är bara en tidsfråga innan vi gör det!