So what, I'm still a rockstar

Sorry Pink, en riktig rockstar kör med liveinspelade gitarrer och inte samplad skit från Cubase. Du är och förblir en tönt, och det samma gäller den söta(?) fröken Perry.

Hohoho

Det verkar som att District 1269's första och hittills enda singel sprider sig på nåt sätt, jag vet dock inte hur. Kanske är det herr Larsson på Fast Future Records som fortfarande kämpar tappert (det måste det nästan vara, en eloge för det), annars kanske den sprider sig själv till viss del också. Nu hittade jag den på en japansk online-version av iTunes, jag tror några tjing-tjong-japaner hade kommenterat den också. Fast eftersom det var japanska tecken så vet jag inte vad de hade skrivit, antagligen att den suger. Jag hittade den även på www.klicktrack.com, där man kan köpa den.

Jag ska strax in till stan för att träffa Lillan och Melina, ska bli väldigt kul. Först ska jag dock käka lite.

Ciao!

Holger och Romeo

Jao, då sitter man här i stugan utanför Arvika igen och gör typ ingenting. Men det har varit en händelserik dag. Jag och morsan har varit ute och promenerat, vi har varit uppe på Glaskogen en sväng, och lite annat. Det är kallt som fan, tre grader nu på kvällen. Känner mig pömsig, ska nog slagga snart. Gick upp tidigt i morse och nu är det sent.

Kvinnfolket gör mig förvirrad. Mina hjärnhalvor kommer inte riktigt överens. Den ena hjärnhalvan heter Romeo, och suktar efter en varm, mjuk och gosig flicka att somna tätt intill. Den andra hjärnhalvan heter Holger, och han vill absolut inte veta av såna fasoner. Han vill vara ensam och är fast övertygad om att en flickvän bara skulle gå honom på nerverna. Det finns bara en man kan lita på, och det är Petter-Niklas. Han säger alltid precis som han tycker och skiter fullständigt i både Holger och Romeo. Jag tror han är min bästa vän, förutom brorsan och Coffis.

Just nu är det mest Romeo som tjatar, men det beror på att Petter-Niklas är ganska aktiv. När Petter-Niklas är framme sitter Holger mest och tjurar i ett hörn, medan Romeo får vatten på sin kvarn och maler på i oändlighet om hur mjuka läppar tjejer har och hur heeelt underbara de är. Kan han inte bara hålla käften?! Han och Holger är lika goda kålsupare båda två, de är som Hitler och Stalin. Bägge försöker erövra mig, enbart för triumfen att vinna över den andra. Jag tror jag ska bli sol- och vårare, och när jag dör ska jag skratta åt dem.

Moooaaaahahahahahahahahahahaha!!!!!!!!!

Ta en sup till, herr domare!

Jag tänkte ju att jag skulle försöka låta bli att skriva om politik i den här bloggen, men det går inte. På Sydsvenskans förstasida kan man idag läsa om en 37-årig tränare som hade sex med en 14 åring, trots den nya lagen om att all sex med någon under 15 år ska klassas som våldtäkt. Men vet ni vad? Den här snubben blev inte dömd för våldtäkt, utan för sexuellt utnyttjande. Och vet ni varför? Jo, därför att 14-åringen inte var oskuld och att hon var "mogen för sin ålder".

Med andra ord, om man har sex med en ovanligt lillgammal femåring som har blivit våldtagen förr så är det inte våldtäkt mot barn, som den nya lagen säger, utan bara sexuellt utnyttjande. Att rättsväsendet i det här landet är helt ute och cyklar är ingen nyhet, och att man kan gå runt och våldta folk hur man vill utan att bli straffad vet alla. Men att man dömer tvärtemot lagarna är snudd på oacceptabelt. En 14-åring är en 14-åring, oavsett hur mycket hon har knullat runt och oavsett hur "mogen" hon är.

Jag vill inte ens veta vad som rör sig i den domstolens hjärnor.

Min identitet

Nä, föregående inlägg var bara trams. Min hjärna är programmerad att tänka ut sånt när den inte blir tillräckligt stimulerad. Men nu ska jag skriva lite om min identitet i stället (som om inte det skulle vara trams). Jag har aldrig varit riktigt säker på om jag ska betrakta mig som värmlänning eller skåning. Jag är ju född och uppvuxen i Skåne, men jag föddes av värmländska föräldrar. Eller ja, jag föddes ju bara av min mamma (tror jag?), men min pappa är också värmlänning.

Att jag hamnade på det här halvdanska stället är egentligen en slump. När min far hade vuxit upp, gjort lumpen och skaffat sig några förmodligen ganska svårförvärvade polare var det dags för honom att skaffa jobb, flytta hemifrån och försörja sig själv, ve och fasa. Han hade två jobb att välja mellan, ett i Malmö och ett i Uddevalla. Efter veckor av beslutsångest gjorde han slutligen det enda rätta, han singlade helt enkelt slant om eländet. Krona - Malmö, klave - Uddevalla. Sagt och gjort, med brylkräm i håret och skinnjackan på drog alltså han och hans två polare Martin och Edwin från Arvika till Malmö i en skruttig raggarbil, en vacker sommardag 1962. Då var mamma bara 10 år och bodde fortfarande i Jössefors utanför Arvika.

Pappa och Edwin träffades i lumpen, Martin var nog bara en alkis som brukade hänga med dem. Pappa har berättat om en gång när de skulle fiska kräftor och hade en massa sprit med sig, men väl i båten upptäckte de att de hade glömt betet. Pappa och Edwin gick tillbaka till bilen för att hämta, och när de kom tillbaka var Martin full men flaskorna tomma. Överläggningar följde, gällande om de skulle använda Martin som bete i stället, men jag antar att de skonade honom eftersom han är nykterist idag och sysslar med modellplan. Kanske just pga. den händelsen, vem vet.

Inte nog med att pappa och Edwin träffades i lumpen, senare visade det sig även att Edwin var mammas kusin (vilken slump va?), men det var inte förrän 20 år senare. Eller vad fan vet jag egentligen, kanske hade pappa vetat om det hela tiden utan att träffa henne. När hon var ca. 20 flyttade hon till Karlstad för att jobba på sjukhuset där, och sen bodde hon i Säter och Falun nåt år. Där trivdes hon dock inte (fullt förståeligt), så hon flyttade tillbaka till Karlstad igen. Sen vet jag inte hur hon och pappa träffades, men det var i alla fall med den gode Edwins hjälp. Edwin var en härlig snubbe, alltid snäll och glad och tackade aldrig nej till en sup. Tyvärr dog han för några år sedan.

Jag har alltid undrat hur de unga herrarnas fyllefester i Malmö och Köpenhamn på 60-talet såg ut, men pappa vill inte berätta så mycket om det. Det ville däremot Eva, Edwins syrra i Göteborg som jag hälsade på förra hösten tillsammans med Lillan. Tydligen ska min pappa ha varit både snäll och en "riktig clown" vilket jag har lite svårt att tänka mig. Vid närmare eftertanke vill jag nog inte tänka mig det heller. Min pappa är universums tråkigaste person och flippar aldrig ur det minsta. Det enda roliga med honom är att han kan vifta med öronen och har samma namn som ett känt svenskt band, även en stad i USA (börjar på K och slutar på ent). Hur mamma kunde falla för honom är något av ett mysterium, men så blev det.

Mitt första år bodde jag i Limhamn, ett av Malmös finare områden. Tyvärr kommer jag inte ihåg nåt av det, men det gör mina föräldrar. De har beskrivit tiden som en sömnlös mardröm (haha, fan vilken paradox, det tänkte jag inte på). Jag tror det var ett tvåvåningshus som låg (ligger?) på Sunnanväg, och på nedersta våningen låg en tobaksaffär, vars ägare också bodde i huset, dock inte tillsammans med oss. Hon var inte alls förtjust i mig och mitt eviga skrikande, enligt mina föräldrar. Men hon var förtjust i min pappa eftersom han var stammis i tobaksaffären, han rökte ju på den tiden. Prince eller John Silver eftersom de är starkast. Det är samma sak nu, han slutade visserligen röka när jag var 5-6 år, men han köper alltid Explorer på bolaget för att den är starkast och billigast. Och när han gick i pension och fick fyra flaskor maltwhisky satt han framför tv:n och blandade ut dem med Fanta, för att göra nånting äckligt ännu äckligare.

Trots allt ser jag mig nog mest som skåning eftersom jag är född här, pratar skånska och är mer hemma med den skånska kulturen. När jag var yngre ville jag hellre vara värmlänning eftersom jag trivdes så bra i Värmland och tyckte Skåne sög, men jag har ändrat mig. Värmlänningar är bra eftersom de är lugnare och folkligare, men de lider också av småstadskomplex. Skåningar har en rik historia och stolta traditioner. När folk säger "gräv bort Skåne" tänker jag "gräv bort Sverige" i stället. Jag tänker på att Skåne har en egen flagga och att gammeldags skånska ofta betraktas som ett eget språk eftersom det finns mängder av ord som inte finns varken i Sverige eller Danmark. Idag är det mer en dialekt pga. påverkan från övriga Sverige. Men likväl - det är speciellt att vara skåning.

...

Smörj in din lilla röda knopp
med lite gegga från min snopp
rid mig sen i full galopp
tills jag sprutar i din kropp.

Inget av intresse, läs inte

Jahapp, då har man just gått upp denna söndagskväll den 19 oktober 2008. I kväll är jag faktiskt ledig (för en gångs skull, känns det som), men eftersom jag inte har så mycket att göra så känns det nästan trist. Ringde Coffis, men han svarade inte. Så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Ut ska jag i alla fall, jag orkar inte sitta här och mögla. Ut och åka bil nånstans. Ringa Coffe igen om en stund. Coffes katt försökte mörda mig i fredags, det är lite av ett mirakel att Coffe fortfarande lever. Fast eftersom han inte svarar nu så vet man ju aldrig....

Jag fick ett eldrivet element av mina päron, för min snåla hyresvärd har inte satt igång värmen än. I somras var det stekhett i den här lägenheten utan element, men nu börjar det bli lite kallt. Hösten blev ganska tidig i år, och om två månader är det redan jul. Det är rent förskräckligt vad tiden går, två månader är ingenting. Och sen är det snart vår och sommar igen, vilket jag i och för sig inte har något emot. Men det känns ändå inte kul att tiden går så snabbt, man hinner ju knappt med. Man blir bara äldre och äldre, och med min åldersnoja är det inte särskilt kul. Fast jag bryr mig inte så mycket längre, det var en på jobbet som trodde jag var 16 för ett par veckor sedan, och jag fyller 25 om en månad idag. Så det är lugna puckar.

Jag skjutsade Hanna till Sturup i fredags, för hon skulle till Piteå och träffa nån kille. Skulle visst hämta henne där i morgon också. Hon berättade att hon alltid blandar ihop Sturup och Skurup, själv blandar jag alltid ihop Sturup och Kastrup. Kastrup ligger i Danmark, men det konstiga är att det är enklare att åka dit än till Sturup. Man borde nästan lägga ner Sturup, det ligger ju typ fyra mil utanför Malmö och det är skitjobbigt att ta sig dit. Till Kastrup är det bara att ta tåget över bron, sen går man av på Kastrup och tar rulltrapporna direkt upp till flygplatsen. Både snabbare och smidigare. På tal om det ska jag nog ringa Hanna också, och fråga hur hon har det där uppe bland eskimåerna....

******************

Sådär. Hanna verkade ha det bra. Hon var pratglad som vanligt. Hon sa att Max ska öppna i Malmö på torsdag, det blir årets happening. Vi ska kanske dit på fredag. Jag har aldrig käkat på Max förr, ty det är ett norrländskt påfund och har inte funnits i Malmö (förrän nu då tydligen). Det ska bli jävligt spännande. Men nu orkar jag inte skriva mer, hej då.

Dags att skura

Jag tappade just en 2-liters petflaska cola på golvet. Den var full och korken var givetvis inte på. Gissa om jag blev glad eller?

Smurfpartaj med smuldegspaj

Smurfan borde färga håret svart och köpa sig en lackkjol. Grrrr, miao.

Jag är trött och känner att jag börjar missbruka den här bloggen redan. Inte bra. Fy på mig.

Och så byter vi ut hallonsaften mot absintshots va?

Grodlår

Mja.... jag tänkte jag skulle börja skriva i den här bloggen nu, eller försöka i alla fall. Den har ju legat ute i typ två år utan att jag har orkat engagera mig. Användargränssnittet verkar en aning bökigt, precis som Myspace och Facebook, två communities jag verkligen inte gillar. Främst av den anledningen.

Frågan är bara vad man ska blogga om, det händer ju inte så mycket i mitt liv just nu. På Lunarstorm blir det mest politik och diverse saker i samhället som jag stör mig på, men det är kanske inte så intressant att läsa om. Å andra sidan, hur intressant skulle det vara att läsa om mitt liv, hur händelserikt det än skulle vara? Jag bloggade rätt mycket på Lunarstorm för några år sedan, men något har hänt. Jag vet inte vad. Kanske händer det helt enkelt inte lika mycket. Kanske känns mitt liv för misslyckat för att skriva om, eller kanske känns det som att ingen bryr sig.

Jag kom just hem från jobbet på Sydsvenska Dagbladets stora tryckeri, som tur var slapp jag konversera med Lena. Nästa gång hon öppnar munnen proppar jag nog in ett exemplar av Sydsvenskans B-del där, förhoppningsvis tar det åtminstone ett par timmar att få ut den igen. Hon går mig på nerverna. I natt gick det i alla fall snabbt och smärtfritt, det var lagom bemannat och ingen maskin strulade nämnvärt. Förra veckan var det kaos tre nätter i sträck, och det var inte kul kan jag säga. I lördags var vi tio bladare, det ska egentligen räcka med åtta. Tio räckte inte. Maskinerna gjorde myteri och alla sprang omkring som yra höns och plockade trasiga, felbladade tidningar från både väggar och golv. Mitt i alltihop stod Lena som det senila gammelhönset och skrek som om hon hade äggförstoppning. Jag hade ont i både ryggen och öronen när jag äntligen kom därifrån.

Den mystiske David på musikförlaget Popsongs ska enligt egen utsago komma ner till Malmö omkring den 18 oktober, i sällskap med två låtskrivare och producenter för att skriva nytt material till Mathias Holmgren. Tydligen ville de gärna komma hit på middag då, och det ser jag fram emot. Jag har mailat den ena av dem och frågat om han vill producera nåt gratis, som David föreslog. Men det kändes bra corny måste jag säga, har svårt att tänka mig att han nappar på det. Dock hoppas jag på en träff när de kommer hit, så kanske man kan diskutera saken närmre. Hoppas de gillar bacon och makaroner (vem gör inte det, egentligen?)

Jag älskar kommentarer!

Titel?

"Varför kan du inte bara glömma henne och gå vidare?"

Så talar en sann psykopat.