En döende örsnibb

Det är en grå och mulen höstdag i Malmö. De flesta löven har trillat av träden, och allt känns allmänt dött. Sen jag gick upp har jag inte hört ett enda ljud från korridoren, till och med pariserhjulet på Stortorget (som jag ser från mitt fönster) står still. I kväll har jag och ett gäng från Kulturskolan spelning på Palladium, jag hoppas inte det blir lika dött då.

Igår var det tänkt att vi i bandet skulle repa för första gången på ganska länge, och behöver jag ens skriva vad som hände? Jo, naturligtvis blev den inställd. Två i bandet har varit dumma nog att vaccinera sig mot svininfluensa, så nu är de braksjuka. Själv har jag dock en irriterande värk i mitt vänstra öra. Eller egentligen gör det bara ont i örsnibben, och det kommer stötvis ungefär var 10:e sekund. Det började på jobbet i lördags kväll och har fortfarande inte gått över. Jag börjar nästan misstänka öroninflammation, men gör det verkligen ont i örsnibben? I vilket fall som helst är det sjukt irriterande, inte minst för att det hindrar mig från att astralprojicera.

Jag tänkte jag skulle använda den här dagen till att städa fram tills spelningen. Jag måste gå ut med soporna, och jag hatar att gå ut med soporna. Fråga inte varför. Antagligen kommer det att gå lika dåligt som vanligt, med andra ord fastnar jag nog här framför datorn.